Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag har tränat!!!!!!!

Publicerad 2019-10-13 13:41:13 i Allmänt,

Till sist kom jag iväg på en löprunda. Jag har ju nära till Sankt Hans backar nu så det blev 2 megalångsamma varv på Extremebanan. Sprang större delen med "migränauror". Det försvann till sist men nu börjar huvudvärken komma. Har nog sovit för lite. Vi blev inringda inatt med. In strax efter tolv. Hemma vid tre någon gång. Vaknade kl åtta och kunde inte sova. Skall lägga mig en stund nu. Hoppas att det går att somna bara. 💤💤

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela