Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tredje gången gillt

Publicerad 2019-10-27 20:31:16 i Allmänt,

Två gånger har den här bloggen bara stängt ner sig och allt jag skrivit har försvunnit. 
Började skriva om måndagsångest, helgen går så fort. Åkte ut till Skrylle i morse och sprang milen, Tomas styrketränade. Sen åkte vi ut till Mio, vi hade sett ett bord där som vi tyckte passade här i vardagsrummet. 
Det visade sig att det bara fanns som visningsexemplar, både bord och stolar skulle utgå. Vi fick ganska bra rabatt så vi slog till. Vi kunde hämta det senare på dagen. Släpvagn fick man låna. Så nu har vi nytt bord och nya stolar. Det blev fint. 
Vi har ätit, sett solsidan. Har precis insett att jag kanske inte kan träna i morgon heller. 
En kompis till Niclas kommer hit i morgon och tittar på köksön. Kanske får vi den äntligen fixad. 
(null)






Kommentarer

Postat av: Emelie

Publicerad 2019-10-28 11:35:00

Blev ju fint! :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela