Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

30 december

Publicerad 2020-12-30 21:57:40 i Allmänt,

Har ju beredskap och fick faktiskt åka in och jobba ett par timmar. 
Tomas gillade inte alls mina domherrar i granen så jag har fått släcka den belysningen. Och det var kanske lite väl mycket. Men nu får de sitta kvar. För om en vecka ska julen ut🥲. Det blir så mörkt sen. 
I morgon ska vi vandra hade vi tänkt. 
Har annars varit en tråkig dag. Har jobbat en hel del med LLIF. Jag tror att vi har koll på medlemmarna nu. 
Har dessutom en fruktansvärd träningsvärk efter att ha tränat måndag och tisdag. 
Ruben sover över här hos oss inatt. 
Hoppas nu bara att det blir lugnt på beredskapen. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela