Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 28 December

Publicerad 2020-12-28 08:37:20 i Allmänt,

Vaknade 07:30, trodde att det var mitt i natten. Tomas hade redan gått till jobbet. Jag hade inte hört något alls. Tror att jag behövde sova. Det har varit intensiva dagar. 
Skönt att vara själv, men.. och det här är konstigt, det finns någon liten del i mig som saknar alla, saknar gemenskapen. Man börjar längta till nästa gång man träffas och glömmer att det var lite jobbigt ibland. 
Vad ska jag göra idag då? Vet inte riktigt, styrketräna eller springa? 
Ska snart bädda sängen och kanske städa kyl och frys. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela