Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Denna dagen ett liv....

Publicerad 2020-01-19 20:12:50 i Allmänt,

Det var väl så han sa Melker i Saltkråkan. Helgen är så kort. Kom iväg lite sent till Skrylle så det var redan mycket bilar på parkeringen. Det var trångt på spåret också. Tomas drog iväg med långa steg och jag kunde inte hänga med. Fortsatte efter det på milen, i backarna gick det tungt. Barn och hundar i spåret. 
Fixade lite här hemma sen,  såg ett avsnitt av Anne på Grönkulla, idag ska vi få träffa Belle. Tomas och jag gick först en runda på Norra kyrkogården i det vackra vädret. 
Vi handlade med oss mat från Shinsei på Nova. 
Den söta Belle sov mesta delen av tiden. 
Vi ser ännu ett avsnitt av Anne på Grönkulla.
(null)









Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela