Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag eftermiddag

Publicerad 2020-07-26 17:00:47 i Allmänt,

Är trött, har jobbat hela dagen. Det har blivit många timmar den här helgen. 
Tror inte att jag orkar träna. Vet inte hur många gånger jag de senaste månaderna tänkt att nu är jag på G igen. Har tränat två dagar i sträck och tänker att det här här ju bra...men skam den som ger sig. 
Det är så trist att jag inte kan springa, mina symtom stämmer ganska bra med spinal stenos. Det skulle kunna vara det. Jag har en dålig rygg med diskbuktningar och sänkta diskar. 
Men jag kan gå långa sträckor, inga problem med att vandra. Cykla går också bra. 
Så jag måste ta tag i mig själv. 
(null)
Tomas hittade den här i Sydsvenskan. Han tyckte att det stämde in på oss två. Antar att det gör det. Till en viss del i alla fall. Men jag inbillar mig att Tomas ändå tycker att naturen är fantastisk på våra vandringar. 
(null)
Studerar kokböcker....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela