Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Framme i Sjöatorp

Publicerad 2020-06-18 21:57:36 i Allmänt,

Gick hem från jobbet lite tidigare. Vi packade det sista. Lastade in packningen, Tomas hade redan tidigare satt cyklarna på bilen. Körde och hälsade på Belle en kort stund, tankade bilen, hade planer på att handla på Systembolaget men kön avskräckte, trots att den inte var så lång som tidigare på dagen. Vi hade garderat oss och fått med två vinflaskor från Oscar och Johanna.

Så vi körde ifrån Novaområder så fort vi kunde. Stannade i Örkelljunga och åt på Old Mike’s. Halloumiburgare med sötpotatispommes. Lakritsglass till efterrätt. Trevligt ställe.

Nu har vi burit in alla väskor. Vi sitter på altanen. Tittar ut över sjön. Livet känns rätt ok nu.