Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredagskväll 🙃

Publicerad 2020-06-05 14:07:23 i Allmänt,

Slutade redan kvart över två. Cyklade ner till minimarket vid kung Oscars bro  och hämtade den våg jag beställt, den som Emelie rekommenderade. Packade upp den. Kopplade den till min telefon. Efter att vägt mig bestämde jag mig för  att  ut och springa. Den tyckte att jag skulle väga 57 kilo. Jag vägde 63 kg 😢😢😢😢. 
Så jag tog på löparkläder och gav mig ut. Min kropp var så stel, knät gjorde ont. Efter två kilometer kändes kroppen lite bättre men knät sämre. Drygt 7 km plågade jag mig igenom. Inte en enda meter kändes skön. Tog mig hem och efter att ha vilat lite gjorde jag 30 armhävningar. Min kropp är en katastrof.
Men hur ska jag kunna springa när knät gör så ont? Och när kroppen är så stel? 
Lagade mat, hälsans grönsaksbullar , pasta och sallad. ( Tomas gjorde salladen). De här grönsaksbullarna smakade lite mindre sågspån än andra. 
Kaffe och lakritsglass på balkongen.  (null)
(null)
Vågen


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela