Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Hur ska jag få tillbaka min motivation till att träna?

Publicerad 2020-06-07 15:25:22 i Allmänt,

Sitter på balkongen, dagen har gått fort, jag har inte tränat. Det är så trist att inte kunna springa, efter fredagens löpning har jag riktigt ont i mitt knä. 
Jag åkte ut till Kävlinge och hämtade Emma. Vi åkte till Oscar och Johanna, gick ut med Belle och gick i mer än en timme. Vi handlade onyttig frukost och glass till Emma. Satt en stund i solen först på en bänk vid en liten park sedan borta vid bassängen. Efter ännu ett stopp vid linbanan på en annan lekplats så gick vi tillbaka. 
Körde sen hem Emma,  matstopp på McDonald’s. 
Handlade på Coop på vägen från Kävlinge. Smörrebröd och lite frukter.
Ska snart duka fram tills gästerna kommer. 
(null)

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela