Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vandring idag....

Publicerad 2020-06-28 18:32:51 i Allmänt,

Snogeholmsleden har jag gått några gånger. Det var den som triggade igång min vandringslust. I år har det blivit många vandringar. Många anledningar: det känns inte som jag kan springa längre, mina ben värker och nästan krampar. Covid-19 förstås, det är bra att komma ut i naturen och där är man inte så nära varandra. Naturupplevelsen. Jag tror att alla människor behöver komma ut och uppleva naturen, bokarnas skira grönska på våren, vitsippor som breder ut sig. Gå i tät granskog där inget ljus tränger ner, se en ekorre skutta upp i ett träd. Höra fågelsång som ibland genljuder i hela skogen.....m.m. m.m. Jag får ibland en lyrisk känsla när jag är ute och vandrar. Den kan nästan jämföras med den endorfinkick jag fick av löpningen. 
Idag vandrade jag med Karolina, Constance och Dervla. Det var riktigt varmt. Vi hade många fika och geocachingstopp. 
Efteråt badade vi i Snogeholmssjön. Underbart. 
Hemma igen, lite trött. Har unnat mig en kall öl. Ska snart börja med maten. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela