Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

2 september

Publicerad 2020-09-02 06:35:47 i Allmänt,

Klockan är snart halv sju. Det ser ut att bli en fin dag. Hann inte skriva igår. 
Gick hem från jobbet vid halvfyratiden. Skyndade mig att köra mitt styrketräningspass innan vi åkte till Skrylle. Vi sprang 5 km Tomas och jag. De andra sprang Skåneleden. 
När vi kom hem höll Emelie och Jenny på att laga mat. Jättegott var det. Efter att vi ätit och Jenny åkt hem såg vi två (!)  avsnitt av bron så klockan hann bli halv tolv innan vi kom i sängen. 
Jag vaknade tio över fyra i morse, kunde inte somna om. Låg nog i någon slags dvala och försökte tänka att även om jag inte kan sova så vilar jag. Lätt att drabbas av panik när man inte sover fler timmar än så. 
Ny dag, nya möjligheter och det är redan september.  (null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela