Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Klumpen i bröstet

Publicerad 2020-09-15 07:31:54 i Allmänt,

Nu är den där, klumpen i bröstet. Ångestkänslorna som ger kramp i hela kroppen känns det som. De har funnits i bakgrunden de senaste dagarna eftersom vi har närmat oss avresedatum med stormsteg. 
Men det normala är ju att barnen har ett eget liv och är lyckliga. Det är alltid avresedagen som är den värsta. Jag är så glad att Emelie får chansen att bo i Singapore, får resa och se många nya länder. Vi kommer så sakteligen tillbaka till vardagen. Men nu just idag är det hemskt. Jeanette bor långt i väg i Nairobi. Deras familj verkar ändå ha hittat en tillvaro som fungerar just nu efter att ha haft det ganska turbulent. 
Nej nu ska jag rycka upp mig och fixa lite saker innan jag åker till Emelie. 
(null)


Kommentarer

Postat av: Emelie

Publicerad 2020-09-15 15:47:38

❤️

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela