Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lite långtråkigt....

Publicerad 2020-09-12 16:15:49 i Allmänt,

Har ju beredskap hela helgen. Vi jobbade en kort stund inatt mellan midnatt och två ungefär. Efter det har det varit lugnt. 
Emma sov över, vi började morgonen med att se Bron. Sen blev det Nova där jag shoppade hygienartiklar, te och vitaminer på Apoteket. 
Anette hämtade Emma på Nova. Jag och Emelie åkte hem. Följde sedan med henne ner till stationen där hon tog tåget till Malmö för att träffa kompisar. Och jag...cyklade hem, körde mitt styrketräningspass. Sitter nu nyduschad i soffan och bevakar telefonen. Ska jag bli inringd eller inte? 
Tomas hjälper Oscar. Vet inte när han kommer hem. Kanske borde jag dammsuga, eller rättare sagt, jag måste. Det behövs verkligen. 
Så det är bara att rycka upp sig från soffan och sätta i gång. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela