Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Svårt att sova på tåg.

Publicerad 2021-07-10 04:53:17 i Allmänt,

Klockan är snart 4:45. Om en halvtimme anländer vi Sthlm central. Tror inte det har blivit många timmars sömn. Det känns som om jag varit vaken mest hela tiden.

Igår tillbringade vi en stor del av dagen i Östersund. En trevlig stad, fint väder hade vi. Dagen avslutades med att vi åt på Ripan som låg på Stortorget. Ägarna hade tidigare en restaurang i Stora Blåsjön. God mat.

Kl 10:33 ska vi anlända Lund om tåget är i tid.

Ska bli skönt att komma hem. Man längtar ganska så mycket efter en dusch också.