Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdagsmorgon

Publicerad 2021-07-13 08:42:05 i Allmänt,

Sitter i soffan med Emelie. Tanden ömmar, kinden är svullen. Gick upp kl fyra i natt och tog smärtstillande. Vill inte ta för ofta. 
Känns så trist att det här skulle hända. Ändå glad att det inte hände uppe i Ångermanland eller Jämtland. Hade varit svårare och tagit längre tid att ta sig till tandläkare. 
Inga direkta planer för dagen. Är knappast på topp med den här ömmande kinden och tanden. 
Kommer inte att kunna träna enda trösten är att Emelie är här hemma och förgyller vår tillvaro. Tomas jobbar vilket är tråkigt. 
Men det är bara att kämpa på nu. På torsdag har jag min nästa tid hos tandläkaren. Då hoppas jag att  jag inte har ont längre. 
Planerar sommaren lite, skriver in när Emelie är hos oss, när Jeanette kommer till Skåne. Och datum när sen alla åker och lämnar ett stort tomrum efter sig. Har fått lite extra beredskaper. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela