Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag

Publicerad 2021-06-05 08:02:43 i Allmänt,

Solen skiner, en ledig vecka ligger framför mig. Ska göra en kortare vandring med Dervla och Karolina, idag ska Kristiina följa med. 
Var så trött igår att jag inte orkade förbereda dagens vandring. La mig halv nio. 
Ska snart sätta igång med att göra matsäck och packa ryggsäcken. 
Jag vill ha en bra vecka framför mig. Jag vill inte ha alla jobbiga tankar om livet och åldrandet. Den förnuftiga delen av mig inser ju att det är tankarna som  "fördärvar" livet. 
Och mesta delen av mitt liv är så bra. Jag har fördelen att kunna jobba halvtid, jag har halva familjen nära mig och en bra kontakt med den andra halvan som bor långt borta. 
Det jag skulle önska är att jag vågade vandra ensam. Tror att det vore bra för själen. 
Vi får se. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela