Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Blir så arg.......😡

Publicerad 2021-05-25 07:38:49 i Allmänt,

Hade skrivit ett långt inlägg här men när jag kollade på en annan sak råkade jag stänga sidan och den frågar ju  inte " vill du verkligen radera" så då börjar jag om. 
Känner mig smått deprimerad men innan jag börjar ömka mig så ska jag berätta om gårdagen. 
Anki och Magnus hämtade mig vid niotiden. Vår vandring startade vid Perstorp, 4 km utanför. Det var Karin Hoffmans vandring nr 8 från E-boken Norra Skåne. Lite långt att köra men vägen dit var mödan värd. Jättefin runda, om man skulle betygsätta rundor 1-10 så skulle rundan få en 8. 
Tyvärr var det mycket mygg och andra insekter 🦟. 
Cyklade upp till Fäladstorget och kyrkans secondhandbutik och köpte 3 assietter som jag sett tidigare. Har samma här hemma men bara 5 st. Vidare till Mätaregränden och lilla Belle. Vi var ute en lång stund på lekplatsen. 
Hemma sen , jag lagade mat, resten av kvällen höll jag på med några gamla IPhones, försökte få liv i dem. Julias telefon har gått sönder så hon ska ha en gammal så länge. Fick igång en i alla fall. Men när jag bytte AppleID ett antal gånger fick min Mac spel men jag lyckades till sist stänga den. 
Och idag då? Känner mig så låg. Livet känns jobbigt. Min syster Gerd ringde och berättade att min brorsbarn planerar att åka upp till Ramsele och sprida askan av sin far Peter en vecka innan jag planerar att åka upp. 
Om det hade varit enkelt att åka i vårt avlånga land så hade det inte varit några problem men det är redan planerat att jag ska åka med Niclas och barnen veckan efter. Måste ta tag i detta på något vis. 
Så jag ska samla ihop mig. Glädjas lite när jag lägger upp bilderna från den fina rundan igår. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela