Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så nöjd😊

Publicerad 2021-05-08 13:50:55 i Allmänt,

Då har jag tagit mig runt Skryllemilen ( som inte ens är en mil, mäter  9,6 km)  på den absolut sämsta tiden någonsin 1:12:35. 
När jag sprang som mest trodde jag inte att jag skulle bli så långsam så snabbt. Min bästa tid på den milen är 39:06. Och då var det tävling och en riktig mil. 
Jag är inte ens trött men mina ben värker, känns som mjölksyra i benen. 
Men det känns ändå så bra. Det var så vackert ute i skogen med massor av vitsippor och även en del gullvivor. Träden har börjat bli gröna. Helt underbart. 
Vi handlade på Willys på vägen hem. Köpte några tomatplantor som vi ska ha på balkongen. 
Ska snart ta mig upp ur soffan och duscha. Hoppas kunna sitta på balkongen en stund innan vi åker till Helsingborg. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela