Fredagsmorgon 26/11
Vaknade tidigt som vanligt. Lön idag, snart är det ett minne blott att få en bra lön varje månad. Sista januari sen får vi se om det blir enstaka arbetsdagar. Skulle jag bli rastlös så vet jag att det finns arbete att få. Man formligen skriker efter röntgensköterskor.
Vi får väl se hur det blir sen. I nuläget har jag 13+1 dag (2022) att jobba.
Jag känner att jag måste strukturera upp min lediga tid sen.
En stor skillnad nästa år är ju att Tomas blir halvtidspensionär. Han ska jobba varannan vecka.
Som de flesta familjer är vi en familj som det finns problem i. Mer eller mindre stora. Men vi finns ju där för varandra. Jag känner bara att jag inte orkar gå och tänka på det hela tiden.
Det finns väl inget enkelt liv. Jag ska vara glad att jag har människor omkring mig, tänk att inte ha någon. Ingen som kullkastar ens planer för dagen. Ingen som behöver en. Det vore ett tråkigt liv, då måste man ha en stor umgängeskrets.
Jag tror att jag varje morgon ska säga till mig själv att det här blir en så bra dag det kan bli. Det blir vad jag gör den till. Hur jag möter svårigheter. Det finns också mycket glädje de flesta dagar.
Så nu ska jag bädda sängen, stryka tvätten…..förhoppningsvis träna 🏋️♀️. Armarna känns bra efter vaccinationerna.
