Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Inget jobb…

Publicerad 2021-09-26 21:02:41 i Allmänt,

Att inte jobba alls på sin beredskap är mycket ovanligt. Nu är den ju inte slut förstås. Det återstår några timmar, tio timmar. Men nu vill man helst inte jobba. 
Jag har tränat idag med , styrketräning och Crosstrainer 30 min. Vi har träffat en snuvig Belle och varit ute med henne, hon var betydligt gladare idag. Jag har bakat, jag har lagat mat. Det blev hemmagjord tomatsoppa och nybakade bullar till. 
Jag har sorterat alla mina vandringskartor. 
Så jag har dragit lite nytta av den här tiden då man i princip är fastlåst vid hemmet. Börjar mer och mer känns att det inte är värt det. 
Det är nog för att jag har satt ett datum när jag ska sluta. 
Erika har varit här en stund, druckit kaffe och läst Sydsvenskan på nätet. Vi följde henne hem sen. 
Ska snart gå och lägga mig. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela