Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lillstump har åkt….

Publicerad 2021-09-10 21:35:39 i Allmänt,

Den här dagen som man inte vill ska komma, Emelie på väg tillbaka till Singapore. Hon ska vara några dagar i Sthlm. 
Det är en krampkänsla i bröstet. Tårarna vill tränga ut. Men samtidigt ska man vara glad att hon har det bra. Ett roligt och intressant liv. Och vi har kunnat umgås mycket och det känns bra. 
Åkte upp till Mätaregränden efter jobbet, Tomas kom dit strax efteråt. Vi skulle köra Emelie till Sturup. Vi var där rätt tidigt så vi hann sitta och prata en ganska lång stund innan hon behövde gå in. 
Vi åkte hem, jag stekte upp qornpytt, vi hade rödbetor och sallad till. 
Vi såg ett avsnitt av Modern Love. Var inte lika bra sommar två tidigare. 
Fått meddelande från Emelie, hon sitter på flygbussen på väg mot hotellet. 
Tomas har lagt sig. 
Ska snart sova, vill bara veta att Emelie kommer fram till hotellet. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela