Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

När man har en man som går upp 5:15

Publicerad 2021-09-24 06:21:07 i Allmänt,

Tomas börjar inte jobba förrän halvåtta och det är 5 minuters cykelväg till jobbet. Ändå gick han upp kvart över fem. Jag vaknade ju också förstås så det blev en lååång stund i duschen med hår och fotvård. Nu avnjuter jag frukosten framför TV4 Nyhetsmorgon. Det är kanske inte helt fel, får väl komma till jobbet lite tidigare kanske. 
En jobbdag väntar. Beredskap i helgen. 
Kanske har jag 37 dagar kvar att jobba ev. 39 om jag får jobba i helgen. 
Då får vi se vad den här dagen har att ge🙂. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela