Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 22 april

Publicerad 2022-04-22 10:06:29 i Allmänt,

Sitter i solen på lekplatsen utanför vår lägenhet. Vaknade tidigt. Gick över till Emelie och Jakob och åt frukost med dem 6:30. Jättefin frukost. Passar nu Lykke som sover i sin vagn. Lyssnar på min ljudbok. Oscar ändrade om planerna och lämnade henne här på Margaretavägen istället för att vi skulle ses på sjukhuset. Julia ringde precis. Hon går med en kompis till röntgen istället. Så nu har jag förmiddagen "ledig". Jag har ju Lykke förstås. Går väl upp och förbereder mat till henne och går sedan ner till stan. Vet inte om jag gillar att saker och ting ändras, är nog för att jag är så gammal. Vill inte tänka på mig själv som gammal. Men det är man ju, ska fylla 68. Fattar inte var livet tog vägen, ännu mindre fattar jag vad som hände mig den 14 januari. 
Men det är väl så livet är. Jag har bara varit förskonad innan. 
Får inte låta mina tankar fördunklas av all sorg. Glädjen att ha Emelie med sin familj hemma är stor. Så mysigt att äntligen få hålla i den lille Arthur. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela