Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Kan inte sova….

Publicerad 2022-04-06 05:54:46 i Allmänt,

Vaknar tidigt som vanligt. Det går inte att somna om. Vill inte kliva upp ur den här sängen till ännu en dag med sorg och saknad och malande tankar. 
Blir nog en dag utan träning. Skulle kunna träna nu tidigt på morgonen men idag blir det inte så  ska vara nere på stan klockan nio. 
Lättare när man ska till Oscar, gymmet ligger på vägen dit. 
Förstår ju att det måste vara så här, kännas så här. Vissa dagar är också lite bättre. 
Nu ska jag gå upp, ta itu med även den här dagen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela