Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lite senare på fredagskvällen….

Publicerad 2022-04-01 23:06:23 i Allmänt,

Har sett en film sen jag kom hem från Lennart och Erika. Helt ok. Det konstiga med kvällarna är att jag lever i någon slags förnekelsefas. Det är som om jag förtränger Tomas. Det är så svårt att fatta att han inte finns hos mig mer. Jag är rädd för att gå och lägga mig. Vill vara riktigt trött. Klockan är elva nu. Måste nog  vänta lite till. I morgon bitti kommer Jeanette. Ska hämta henne vid tåget i morgon bitti. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela