Lördag 9 april
Idag är det 2 månader sedan begravningen. Tänker inte så mycket på den. Den blev ljus och fin. Men allt är så overkligt.
Min Tomas kan inte vara borta. Det är så fruktansvärt sorgligt så det finns inga ord. Han som levde för sina barn och barnbarn. Hur kunde det gå så här och så fort?
Vi håller på att fråga oss själva om och om igen. Försöker förstå. Vill ha svar på så många frågor. Någon gång måste vi sluta för det tär på oss att leva med skuldkänslor, vad kunde vi ha gjort? Tanken på hur han måste ha lidit.
Sitter i soffan, ska snart iväg och träffa Karolina och Dervla. Vi ska fika och sedan se bio. Måste göra saker. Har säkert en massa jag kan göra, men nu har jag suttit i soffan och slumrat. Somnade till Agneta Sjödin.
Var på ATC-passet med Suzan i morse i alla fall. Så jag har varit lite aktiv.
Tror att jag ska dricka kaffe. Behöver bli lite piggare.
