Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 20 januari

Publicerad 2022-04-20 07:11:44 i Allmänt,

Julia har sovit över. Då känns morgonen lite lättare. Julia ska ta prover på sjukhuset så vi fick gå upp tidigt   Eller tidigt? Jag är alltid vaken tidigt. Har ändå sovit ganska bra. 
Igår var en svår dag. Inlämnandet av IVO-anmälan. Vi var på eftermiddagen på Norra kyrkogården och träffade kyrkvaktmästaren för att beställa gravplats. 
Lite känns det ändå som en befrielse att klara av alla de saker man måste. Och när allt är klart får man sörja " ifred". 
En dag ligger framför mig. Ska träffa " min" terapeut. Det blir sista gången. Det ger mig inget. Det jag hade velat diskutera är den usla behandling Tomas fick på Psyk. Vad kunde man ha gjort för att undvika det som hände?
Lille Arthur är 3 månader idag. Snart får vi träffa honom. 
Glad att ha något att se fram emot. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela