Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 14 januari

Publicerad 2022-08-14 17:17:41 i Allmänt,

Idag är det 7 månader sedan Tomas avslutade sitt liv. 7 månader, fattar inte att det har hänt. Gick förbi hans studentboende på Magistratsvägen när vi var på väg till Borgarparken. Det blev som en tyngd i bröstet. Kunde inte hålla tårarna borta. Jag saknar honom så. 
Både Belle och Lykke hade roligt i bassängen. 
Julia var en klippa att ha med. 
Sen var vi härhemma. Oscar målade bräder. Städade i hemmet. Jag, Belle och Lykke följde med Julia till bussen. 
Jag ska sova över inatt och även i morgon natt. Men på tisdag ska AnnCharlotte passa Lykke. 
Och den här sorgen och saknaden…..
Vet att jag måste acceptera. Tycker att jag bearbetar sorgen hela tiden. Tycker inte att jag blir hjälpt av " min" terapeut. En snäll oförarglig dam kanske något yngre än jag. Ska träffa henne på onsdag. Förhoppningsvis klarar jag av att säga att jag inte vill gå mer. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela