Sitter i köket, snart kommer Belle och Lykke hit. Julia sover fortfarande….jag har frukostbullar i ugnen. Har druckit kaffe. Känner mig sorgsen och tänker på hur livet kunde ha varit, minns förra julen och blir ännu mera ledsen. Är det så här det
ska vara resten av mitt liv. Ett halvt liv känns det som just nu. Vet att sorgen och saknaden måste få ta tid. Vet att den alltid kommer att finnas där. Under tiden lever jag ett onormalt normalt liv.