Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

29:e december

Publicerad 2022-12-29 07:25:59 i Runningforward.blogg.se,

(null)

Sitter i köket, snart kommer Belle och Lykke hit. Julia sover fortfarande….jag har frukostbullar i ugnen. Har druckit kaffe. Känner mig sorgsen och tänker på hur livet kunde ha varit, minns förra julen och blir ännu mera ledsen. Är det så här det ska vara resten av mitt liv. Ett halvt liv känns det som just nu. Vet att sorgen och saknaden måste få ta tid. Vet att den alltid kommer att finnas där. Under tiden lever jag ett onormalt normalt liv. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela