Annandagen 2022
Vaknade som vanligt tidigt. Kunde inte somna om. Men sov ganska bra fram tills att jag vaknade. Tankarna på Tomas kommer direkt, jag gråter inte lika ofta eller mycket längre. Men det är en stor klump som bara ligger där. Det känns så sorgligt att han
inte får vara med mig här, aldrig ha fått träffa Arthur. Han avgudade lilla Belle. Lykke hann han aldrig känna. Jag kan se honom sitta vid julgranen med Arthur och se när jultåget tuffar fram. Älskade Tomas, varför, varför? Själv känner jag mig lurad
på resten av mitt liv, det liv vi skulle ha tillsammans. Jag har överlevt, jag lever för mina barn och barnbarn. Men det är inte ett helt liv, du fattas mig.
Idag ska jag träffa Karolina och Dervla. Är glad att jag har dem. De som har betytt mycket för mig det här året förutom min familj ör vänskapen till Anki och Magnus, Amir och Halina och Karolina och Dervla, ja kanske också Kristiina. Och Ann och
Ulla som har funnits med lite längre bort kanske. Men de är människor jag har kunnat prata med.
Ska inte glömma Helena och Leif, GunMarie och Kent, de är personer som har upplevt sorg och vet att sorgen inte försvinner efter några månader.
Igår kväll kom Erika hit, vi tittade först på bilder av Tomas sedan såg vi en ganska dålig julfilm. Men det underlättar livet att se sånt som är okomplicerat och som slutar lyckligt.
Saknar Emelie och Arthur som nu är i Göteborg. Är glad att jag satte upp en julgran, Arthur beundrade de små husen och gillar jultåget.
