Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nyårsafton 2022

Publicerad 2022-12-31 07:49:36 i Runningforward.blogg.se,

Ligger i sängen ska snart gå upp till en ny dag. Känner ingen glädje. Om jag tittar tillbaka på 2022 så finns det så många bra saker men allt förmörkas av det som hände 14 januari. 
Ska försöka fokusera på ljuspunkterna idag. Men jag mår inte så bra, känner mig inte pigg fysiskt heller. Är det sorgen som drar ner hela mitt mående? Känner mig trött hela tiden. 
Jag låter som en gnällspik. Just nu tycker jag synd om mig själv och hela min familj. 
Siv, det är bara du som kan göra den här dagen någorlunda bra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela