Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

14 februari

Publicerad 2022-02-14 17:26:37 i Allmänt,

Idag är det en månad sedan Tomas avslutade sitt liv. Det ofattbara hände, ingen av oss fattade att han mådde så dåligt. Vården svek, de borde vara proffs. Nu finns han inte mer. 
Idag har ändå varit en ganska bra dag. Belle och Lykke gör att man tänker på annat. 
Gick en lång runda med Lykke på förmiddagen. Jag och Oscar gick med Belle och Lykke och handlade på Fäladstorget på eftermiddagen när Johanna jobbade. 
Belle somnade på vägen hem. 
Oscar lagade spaghetti och köttfärssås till oss. 
Så den här dagen har känts normal emellanåt. Men ibland kommer illamåendet, ångesten och smärtan i bröstet. Och gråten. Men ändå en ganska bra dag. 
Det känns konstigt att känna att det nästan har varit bra. Det är bara för att jag befinner mig här. Hemma i lägenheten hade det nog känts mycket värre. 
Tomas varför? Den frågan kommer jag nog att ställa resten av mitt liv. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela