Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

6 februari

Publicerad 2022-02-06 13:58:17 i Allmänt,

Ännu en natt med dålig sömn. Men jag ligger kvar i sängen och låter tankarna komma. På natten är det inte så mycket av ångest och olust. Jag går igenom vad som hände. Hur det kunde hända. Varför? Ja varför? Svaret på den frågan är väl att Tomas mådde så dåligt att han inte såg någon annan utväg. Så hemskt att veta att de inte kunde hjälpa honom på psyket. Men hur kunde det gå så fort? Kunde vi ha gjort mer? Borde vi ha förstått? Borde inte Psyk ha bättre kunskap, varför stoppade de inte honom? Vi får aldrig tillbaka honom. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela