Livet efter fjortonde januari.

Jag känner mig nästan bitter. Här sitter jag en fin lördag med två av mina älskade barnbarn men utan Tomas. Jag ville att vi skulle göra så mycket tillsammans. Jag känner en obeskrivlig sorg. Jag känner en stor ensamhet   Jag har barn och barnbarn, så glad för det. Jag har många att prata med men jag kan inte prata med Tomas. Jag kan prata, jag kan gråta men jag får inga svar. Jag är så jävla ledsen.