Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag tror jag går sönder av sorg

Publicerad 2022-02-27 14:43:47 i Allmänt,

Ända sedan till en halvtimme sen var detta en ok dag. Lämnade Jeanette vid stationen tidigt på morgonen. Efter att ha varit hemma och ätit frukost åkte jag till Skrylle och joggade femman. Var sedan hos Oscar och Johanna en stund. Handlade på Willys och kom sedan hem till den här tomma lägenheten. Då slog sorgen till med full kraft. 
Tänkte att jag kunde ta en fika med Kristiina men hon tittade på Poirot, var trött och orkade inte. När hon tyckte att jag lät förkyld sa jag att det var för att jag hade gråtit så mycket. " Är du fortfarande ledsen" säger hon. Är hon dum eller? Det är sex veckor sedan Tomas dog. 6 veckor!! Avslutade snabbt samtalet. Vill nog inte träffa henne på länge.  
Det är så fint väder. Får gå ut och gå en runda istället. Har gråtit så mycket så just nu har jag slut på tårarna. 
(null)
Belles hand i min ❤️
(null)
Lykke sitter i mitt knä. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela