Lördag 19 februari
En tung morgon. Är på Margaretavägen, sov så där. Tankarna kommer hela tiden. Men sover nog ändå fler timmar än vad jag är vaken. På morgonen kom ångestkänslorna och illamåendet. Ångest att jag kan stå i duschen, raka mina ben. Känns som jag borde ligga
kvar i sängen för alltid, dra täcket över huvudet. Istället sitter jag i soffan, äter frukost och ser på menlösa Nyhetsmorgon.
Varför är inte livet som vanligt. Varför sitter inte Tomas i soffans andra ände. Tittar på sin padda där han " uppdaterade sig".
Men platsen är tom. Kommer alltid att vara så. Livet blir aldrig sig likt. Sorgen kommer att finnas med i mitt liv för alltid. Saknaden likaså. Jag hoppas att vi får in glädje igen.
