Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 28 februari

Publicerad 2022-02-28 07:43:09 i Allmänt,

Har sovit själv för första gången efter det som hände. Det gick ändå bra. När jag vaknade under natten lät jag bli att tänka på det som hänt. Skrev till C att jag inte orkade träffa henne den här veckan. Jag är inte riktigt redo. Gårdagen var en skräckupplevelse. Att jag kunde känna den fruktansvärda sorgen. Jag visste inte var jag skulle bli av. 
Att sedan få sitta och prata med Amir och Halina var botemedlet då. Kaffe och kaka. Och en cognac. Stort tack till dem. 
Ska träffa Anki idag. Vi ska gå en kortare vandring. Hoppas att det går bra. Men det gör det nog. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela