Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag 24 februari

Publicerad 2022-02-24 20:52:11 i Allmänt,

Ännu en dag har snart gått. Idag är det en månad sedan vi hade en kort minnesstund vid Tomas kista. Det är lika tungt nu som då. Vissa dagar går någorlunda bra. Men ibland vaknar man med bröstsmärtor, ångestkänslor och illamående. Då är gråten nära hela tiden. 
I förmiddags gick jag ner till stan och lämnade in mina söndringa glasögon. Sen gick jag upp till Oscar där jag hjälpte till att passa Lykke. 
Träffade sen Dervla och Karolina på Dubbel Dubbel. En trevlig restaurang nära stationen. 
Så på något sätt en "normal" dag, men ändå så onormal. Men det hjälper att ibland tänka på annat. 
Sov mycket dåligt inatt. I kväll blir det Lunixen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela