Varför?
Varför? Varför? Ser en film men tänker mest på Tomas och det som har hänt. Hur kunde vårt liv förändras på 3 veckor? Från att ha varit lycklig och förväntansfull inför det liv som väntades oss förvandlades livet till en mardröm. Jag har så svårt att fatta
att det har hänt. Flera gånger tänker jag " den här bilden ska jag skicka till Tomas". " Det här måste jag säga till honom".
Vet att det kommer att bli lättare. Någon gång. Det måste lätta. Att ha de här avgrundsdjupen. Jag måste försonas med att det här har hänt. Sorgen efter Tomas kommer jag att ha med mig resten av mitt liv. Saknaden likaså. Min bästa vän du finns inte mer
hos mig.
