Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

31 januari

Publicerad 2022-01-31 07:58:01 i Allmänt,

Min sista officiella arbetsdag. Slutade 7 januari men har komp och semester som jag tog ut resten av månaden. Vi hade nog firat lite i kväll om du hade funnits vid min sida Tomas. 
Det finns ett ord som hela tiden finns i mitt huvud  Varför? Jag dömer dig inte, jag vet att du mådde så dåligt att du inte såg någon annan utväg. Men tomrummet är så stort. Och så kommer det att vara resten av mitt liv. Jag förstår att det kommer att kännas lättare så småningom men du kommer alltid att fattas mig min älskade Tomas. 
Jag har så många omkring mig. Jag är så glad för det. Men sorgen är tung. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela