Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så tomt och ensamt…

Publicerad 2022-01-05 21:16:19 i Allmänt,

Är inte van att vara själv. Vet inte när jag senast sov själv. Sträckte ut handen igår, den andra sidan av sängen var tom. 
Bäddade rent i våra sängar. Strök tvätten. Joggade en runda. Ruben kom och gjorde mig sällskap. Vi passade sedan Belle och Lykke medan Oscar och Johanna tränade. 
Körde Ruben till stationen, lagade mat när jag kom hem. Ser " The Guernsey Literary &  Potatoe Peel Pie Society". 
Har läst boken 2 gånger sedan också sett filmen på bio. 
Hoppas att jag får sova lite mera inatt. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela