Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Kan inte sova

Publicerad 2022-07-20 06:10:07 i Allmänt,

Har legat vaken sen kl fem eller tidigare. Klockan är sex nu. Ska gå upp. Fattar inte att det ska vara så svårt att sova. I natt har jag kollat telefonen flera gånger för att se när Emelie och Arthur kom hem till sin lägenhet i Singapore. 
De är nu hemma och sover förhoppningsvis. 
Jag och Emma ska testa paddleboarden idag. 
Så jag ska fixa matsäck och en massa annat. Saknar Emelie och lille Arthur. 
En ny dag att ta tag i. Måste inse att livet är så här nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela