Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndagsmorgon 11 juli

Publicerad 2022-07-11 07:02:11 i Allmänt,

Att vakna upp och känna den här hemska tunga sorgkänslan…att uppleva känslan av meningslöshet. Vill jag ens gå upp ur sängen? Men att ligga kvar är inget alternativ. Hade planerat att köra en tur med racern. Vet inte hur jag ska få den här kroppen till det. 
Det är första sommaren utan Tomas. Även om vi inte gjorde jättemånga saker tillsammans så åkte vi ofta och badade på kvällarna efter jobbet. Sprang på Järavallen, badade i Barsebäckshamn. Billebjer åkte vi ofta till. Inget jag känner för att göra själv. 
Klockan är snart sju. Ska ta mig upp ur sängen. Äta frukost. Duscha. Gå ner till förrådet. Pumpa däcken på racern och förhoppningsvis cykla en runda. 
Ska träffa Belle och Lykke, Julia och Emma senare i eftermiddag. Kanske får jag lite bilder på Arthur eller en videochatt. Bilder från Spännviken. Vet att jag har så mycket bra i mitt liv. Men tankarna kommer alltid, Tomas du skulle vara här och dela allt med mig. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela