Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag förmiddag 5 juli

Publicerad 2022-07-05 11:41:18 i Allmänt,

Sitter på altanen hos Oscar och Johanna. Kan inte påstå att det är varmt. Solen tittar fram emellanåt. Lykke sover i sin vagn. Ska passa henne idag och inatt. Hon ska få sova hemma hos mig i natt. Skönare att vara hemma än här. I morgon få de klara sig själva. Går hem med henne på morgonen hade jag tänkt. Älskar de små barnbarnen, men jag är ändå rätt gammal nu. Orkar inte med på samma sätt.  
Har varit och tränat på gymmet, får väl träningsvärk i morgon eftersom jag tränar så sällan. Utan att ha tränat hade jag mått mycket sämre idag. Har lyckats tänka bort morgontankarna på Tomas. De tunga sorgliga tankarna som tränger sig in i bröstet och som nästan lamslår mig. Träningen är viktig för mig. 
Måste väl så småningom ha en plan för att överleva detta här bra. Har inte råd att låta mig bli en människa som inte gör något. Vill leva. Vill inte ha såna hemska dagar som jag hade i fredags och framåt. 
Nu vaknar Lykke så nu ska vi börja gå till Margaretavägen. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela