Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdagsmorgon 28/7

Publicerad 2022-07-28 07:32:02 i Allmänt,

Ligger i sängen. Tänkte låta bli att ta tabletter idag. Men halsen kändes så raspig och jag klarade inte av tanken att ha ont så jag tog en Ipren och en Alvedon. Åker ju inte förrän ikväll så jag känner att det här kommer att kännas som en mycket lång dag. Har gjort det mesta av alla praktiska saker som skulle göras. 
Ska cykla ner på stan och fixa mina glasögon och köpa blommor till graven. 
Har som vanligt legat och tänkt på Tomas. Ibland känner jag mig distanserad från det som hände. Livet är nästan som vanligt fast ovanligt. Men på något sätt har väl en del av mig accepterat att han inte finns här mer. Sen kommer det stunder där man faller djupt ner. När saknaden och sorgen tar tag i en. Sorgen över att han inte finns där för sina  barn och barnbarn.  Inte finns för mig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela