Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

1 mars

Publicerad 2022-03-01 07:29:34 i Allmänt,

En ny dag att ta sig igenom. Natten gick bra. Skjuter undan tankarna. Vet att jag måste tänka dem någon annan gång. Men för att överleva just nu. Pratar med Tomas ibland. Säger godnatt till honom. 
Planer för idag? Ska ta mig till gymmet ( det är inte roligt men måste ta mig dit). 
Jag ska till Oscar sen. Hjälpa honom. Det som är så svårt är att jag tänker på mitt liv som blev så förändrat. Men jag finns ändå kvar här. Jag får träffa barn och barnbarn. Jag kan ut och vandra. Tomas får inte ta del av allt detta. 
Det är så fruktansvärt sorgligt. Varför? Varför?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela