Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Kan ett hjärta brista?

Publicerad 2022-03-06 12:55:24 i Allmänt,

Ibland slår det till med full kraft, insikten om det hemska som hänt. Och det gör så ont… det känns som kroppen ska gå i bitar. Man vet inte var man ska ta vägen. Aldrig mer ska någon skriva i vår Messengergrupp: " Vill Belle träffa farfar?" Det skrev Tomas de flesta dagar. Ibland skrev Oscar " Vill farfar träffa Belle idag?"
Hur kunde det bli så här? Vad hände? Varför räckte vi inte till? Vi var så många som älskade dig och brydde sig. Vi fanns där för dig. Varför? Varför?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela