Lördag 5 mars
Har sovit över hos Oscar och Johanna. Känns som det blir en tung dag. Överfalls av ångesttankar, vill att det skall vara en mardröm. Så svårt att fatta att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Saker jag kunde ha sagt. Om vi ändå fattat
hur dåligt han mådde. Jag har aldrig bott själv. Jag är glad att jag har så många barn. Jag har ofta folk omkring mig. Men saknaden är så stor. Vet att jag måste tänka på den tid vi fick tillsammans. 40 år. Vi har hunnit uppleva så mycket, men jag tänker
att vi skulle göra så mycket mera. Vi skulle bli gamla tillsammans.
Hur kommer jag tillbaka till ett någorlunda normalt liv? Hur länge ska den här ångesten riva i bröstet? Det är ännu så nytt. Jag vet att det kommer att kännas bättre. Men jag sörjer att Tomas inte får uppleva sina barnbarn. Det är så sorgligt så det finns
inte ord för det.
F-n att detta skulle hända oss.
