Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 14 mars

Publicerad 2022-03-14 07:53:45 i Allmänt,

Idag är det två månader sedan du valde att avsluta ditt liv Tomas. Den saknad och sorg jag känner går inte att beskriva. Det har också blivit så påtagligt nu att du kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig, aldrig mer. Vi ska inte träna i Skrylle mera tillsammans. Inte följa med dig till Billebjer när du vill kallbada på vintern. Ingen träning på JäraVallen med bad i Barsebäckshamn på sommarkvällarna. F-n vad du fattas mig. Varför förstod du inte hur mycket vi behövde dig? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela