Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndagskväll 14 mars

Publicerad 2022-03-14 21:39:09 i Allmänt,

Gick till gymmet i morse på väg till Oscar. Körde Crosstrainer i 30 minuter. Gick ut med Lykke som sedan sov i 3 timmar. Oscar passade på Jag och Emma satt ute i solen en stund medan Lykke sov. Julia kom också. Vi gick ut med barnen. Oscar och Johanna lagade kycklinggryta med ris och en god sallad. Körde sedan hem Julia och Emma till Kävlinge. 
Hemma på Margaretavägen igen. Tomt förstås. Men hittills har det gått bra. Vill hålla den hemska sorgen borta. Eller kanske inte borta. Men jag vill inte att den ska ta över mig och nästan ta sönder mig. Sorgen och saknaden efter Tomas tänker jag att jag ska bära med mig hela livet. Men att det så småningom inte ska uppta hela min tillvaro. Han ska få vara med mig genom alla de fina och många minnen vi har tillsammans. 
I morgon är en ny dag…..

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela